Skillnaden på
att lyckas och inte lyckas och realism och icke realism. För dom
hänger nämligen ihop. Många av er blir ledsna och sårade när ni
får höra saker som att ni ska glömma era drömmar och er tro på
det stora inom er.
Stor del av alla människor är just realister. Det är därför världen ser ut som den gör. En realist förstår att sannolikheten för att bli den bäste av dom bästa är så liten att de ger upp vid första tanke på det. Dom är nöjda med sitt liv och ser inte varför deras liv skulle bli mer meningsfullt som bäst. Dom har inte drivet i sig, ingen passion. Därför stannar deras tanke vid en dröm som är så långt bort att den som tycks tro på den måste vara en idiot.... eller en person som inte ser saker realistiskt då förstås, men detta är svårt för en realist att förstå för deras tankar har en ram och en person som inte är realist har inga ramar.
Realistens syn på målet är så svårt och långt bort att dom inte klarar föreställa sig tanken på hur man skulle kunna nå dit. Det är en normal tanke och en naturlig tanke som inte bara är bra utan även är i allra högsta grad mänsklig.
Den orealistiska personen är däremot annorlunda. En sån person ser inte problemet i att nå ett mål. Sen spelar det ingen roll vad det är. En sån person ser inte ett problem där misslyckas är verklighet utan ser genom problemet och kan redan från första ögonkastet se lösningen på det. Problemet existerar inte i denne persons värld.
Är det realistiskt att tro att man kommer bli Mr. Olympia? The biggest and best of them all? Kai Greene är ett jävligt bra exempel, kolla följande. Vad är oddsen att man lyckas, speciellt med hans start i livet?
http://youtu.be/_SLvcTVAgL0?t=3m48s
Nej, detta är inte realistiskt. Men ändå kan man lyckas...hur kunde det ske? Är dessa människor gudar? Är dom födda med nån mutant gen som gör dom övermänskliga kanske? Nej, det skedde för personerna bakom dessa orealistiska händelser inte är realister. De gör allt som måste göras för att uppnå sitt mål och om det finns något problem så arbetar man runt det! Failing just isn't an option.
De tror inte på realismen. Dom går sin egen väg och följer inte strömmen. Dom tror istället på det dom kämpar för och står upp för, även när deras värld står i lågor.
Dom ser hur enkel lösningen är - man avsätter den tid och det engagemang som krävs för att nå målet. Man gör det som krävs, vad det än är!!!
Hur många timmar det än tar, hur många gånger man än måste ramla, hur många gånger man måste bryta ihop, hur många gånger man än måste offra allt man har...
Stor del av alla människor är just realister. Det är därför världen ser ut som den gör. En realist förstår att sannolikheten för att bli den bäste av dom bästa är så liten att de ger upp vid första tanke på det. Dom är nöjda med sitt liv och ser inte varför deras liv skulle bli mer meningsfullt som bäst. Dom har inte drivet i sig, ingen passion. Därför stannar deras tanke vid en dröm som är så långt bort att den som tycks tro på den måste vara en idiot.... eller en person som inte ser saker realistiskt då förstås, men detta är svårt för en realist att förstå för deras tankar har en ram och en person som inte är realist har inga ramar.
Realistens syn på målet är så svårt och långt bort att dom inte klarar föreställa sig tanken på hur man skulle kunna nå dit. Det är en normal tanke och en naturlig tanke som inte bara är bra utan även är i allra högsta grad mänsklig.
Den orealistiska personen är däremot annorlunda. En sån person ser inte problemet i att nå ett mål. Sen spelar det ingen roll vad det är. En sån person ser inte ett problem där misslyckas är verklighet utan ser genom problemet och kan redan från första ögonkastet se lösningen på det. Problemet existerar inte i denne persons värld.
Är det realistiskt att tro att man kommer bli Mr. Olympia? The biggest and best of them all? Kai Greene är ett jävligt bra exempel, kolla följande. Vad är oddsen att man lyckas, speciellt med hans start i livet?
In an autobiography published on his website, Greene describes his childhood as troubled. At age six, he became a ward of the state; he was moved through different foster homes for most of his adolescent life. His seventh-grade English teacher encouraged him to take up bodybuilding as a "behavior modification tool." After some initial successes in winning teen awards, Greene started working out at 5th Avenue Gym in Brooklyn, which would become his "home and institute for competitive education."Men han är där, han kämpar. Jag blir inte förvånad den dagen när han tar hem segern.
http://youtu.be/_SLvcTVAgL0?t=3m48s
Nej, detta är inte realistiskt. Men ändå kan man lyckas...hur kunde det ske? Är dessa människor gudar? Är dom födda med nån mutant gen som gör dom övermänskliga kanske? Nej, det skedde för personerna bakom dessa orealistiska händelser inte är realister. De gör allt som måste göras för att uppnå sitt mål och om det finns något problem så arbetar man runt det! Failing just isn't an option.
De tror inte på realismen. Dom går sin egen väg och följer inte strömmen. Dom tror istället på det dom kämpar för och står upp för, även när deras värld står i lågor.
Dom ser hur enkel lösningen är - man avsätter den tid och det engagemang som krävs för att nå målet. Man gör det som krävs, vad det än är!!!
Hur många timmar det än tar, hur många gånger man än måste ramla, hur många gånger man måste bryta ihop, hur många gånger man än måste offra allt man har...
Doesn't matter because it's all worth
it!
O tro mig, alla misslyckades innan dom lyckas. Det tar tid att bli bäst. Det tar enormt mycket tid och kraft att bli bäst, jag tror ärligt talat ingen fattar som inte är på toppen.. Alla som är bäst har offrat så mycket att en realist kan aldrig förstå det ens. Det är därför de som är bäst ses som upphöjda människor, som om dom vore omänskliga maskiner med genetiska gåvor som sträcker sig utanför allt mänskligt. Men sanningen är inte så. De som blir bäst är kött och blod, human flesh and bone och de har alla gjort 1000 misstag och 1000 framsteg och känt sorg 1000 gånger och 1000 gånger glädje...
Skillnaden mellan realisten och den orealistiska är att realisten aldrig tror på att han kommer lyckas hur många gånger han än försöker...
Så vem är du? Är du den som vägrar acceptera misslyckandet och vägrar tämjas trots du går mot alla odds? Vad gör att du tror på det du gör? Dessa två personligheter är skillnaden mellan att skapa storhet eller inte!
O tro mig, alla misslyckades innan dom lyckas. Det tar tid att bli bäst. Det tar enormt mycket tid och kraft att bli bäst, jag tror ärligt talat ingen fattar som inte är på toppen.. Alla som är bäst har offrat så mycket att en realist kan aldrig förstå det ens. Det är därför de som är bäst ses som upphöjda människor, som om dom vore omänskliga maskiner med genetiska gåvor som sträcker sig utanför allt mänskligt. Men sanningen är inte så. De som blir bäst är kött och blod, human flesh and bone och de har alla gjort 1000 misstag och 1000 framsteg och känt sorg 1000 gånger och 1000 gånger glädje...
Skillnaden mellan realisten och den orealistiska är att realisten aldrig tror på att han kommer lyckas hur många gånger han än försöker...
Så vem är du? Är du den som vägrar acceptera misslyckandet och vägrar tämjas trots du går mot alla odds? Vad gör att du tror på det du gör? Dessa två personligheter är skillnaden mellan att skapa storhet eller inte!
“We all have great inner power. The power is self-faith. There's really an attitude to winning. You have to see yourself winning before you win. And you have to be hungry. You have to want to conquer.”
Arnold Schwarzenegger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar